Abstract
<jats:p>Denna artikel undersöker hur det filosofiska begreppet paradox kan fungera som en fruktbar teologisk resurs för bibelläsning inom svensk frikyrklighet, där en återkommande spänning råder mellan akademiska och pietistiska förhållningssätt. Med utgångspunkt i Søren Kierkegaards förståelse av den dialektiska paradoxen argumenteras det för att denna spänning inte bör förstås som ett problem att lösa, utan som ett existentiellt tillstånd att bejaka. Detta tillstånd benämns ”att leva inom den heliga spänningen”. Artikeln visar hur ett sådant förhållningssätt möjliggör ett bibelbruk där det akademiska och det pietistiska ömsesidigt korrigerar, utmanar och bekräftar varandra. Ett centralt argument är att ett paradoxalt förhållningssätt skyddar mot reduktionistiska och ensidiga tolkningar av Bibeln och främjar ett bibelbruk som är dynamiskt, självkritiskt och uppbyggligt. Artikeln bidrar därmed till den pågående diskussionen om teologisk bibelläsning och kristen bildning i en frikyrklig kontext.</jats:p>