Spridning av invasiva främmande växter inom byggprojekt

<jats:p>Hantering av invasiva främmande växter (IAP) innebär en ny och allt viktigare fråga i många av Trafikverkets byggprojekt – så kallade investeringsprojekt. Risken för spridning av IAP leder till begränsade möjligheter att flytta och återvinna massor, det ställer nya krav på redskap och maskiner och körning inom arbetsområdet, och innebär därför högre kostnader. Inom det Trafikverksfinansierade forskningsprogrammet TRIIAS studerades etablering och spridning av IAP inom fem investeringsprojekt (fallstudier) i södra och mellersta Sverige under och efter bygge, för att ge en överblick över riskmoment och om möjligt föreslå förbättringar i verksamheten. I varje fallstudie inventerades IAP inom arbetsområdet 1-4 år efter bygget, i några fall även under byggtiden. Fallstudierna bekräftade svårigheterna med att hålla arbetsområden inom investeringsprojekt fria från IAP, trots bekämpningsåtgärder och ambitioner att förhindra spridning. IAP spred sig inom arbetsområdena redan under byggperioden, och ytterligare spridning skedde åren närmast därefter. Särskilt blomsterlupin spred sig under byggtiden, i några av fallen även jättebalsamin respektive kanadensiskt gullris. Förekomsterna av blomsterlupin och jättebalsamin pekade på att de spridits inom arbetsområdena via förflyttning av massor, även om det inte kan uteslutas att spridning via fordon och redskap bidragit. Resultaten pekade också på att vissa bestånd av lupin som åtgärdats via bortgrävning var kvarstående, och alltså att frön eller rotdelar blivit kvar. För kanadensiskt gullris pekade resultaten på att arten snarare spridit sig spontant till nyetablerade, vegetationsfria ytor. En av fallstudierna visade på risken att skogsavverkning och eventuella andra markarbeten som görs innan det egentliga bygget drar igång bidrar till spridningen av IAP, och därmed till att göra karteringar av IAP inför bygget inaktuella. På den positiva sidan kan noteras att bekämpningen av parkslide/jätteslide via bort- och nedgrävning verkade ha lyckats, liksom bekämpning av kanadensiskt gullris genom upprepad slåtter inom en yta där massor återvunnits. Även att manuellt gräva eller dra upp enstaka plantor (blomsterlupin, kanadensiskt gullris) kan vara en effektiv åtgärd, men resultatet kan variera. Baserat på resultaten föreslås ett antal förbättringar av hanteringen av IAP i investeringsprojekt: i) bättre inventering av IAP innan byggstart, ii) beredskap för efter-bekämpning av uppdykande IAP inom arbetsområdet, iii) bättre hygien i masshanteringen, iv) beaktande av risken för inspridning av IAP från den direkta omgivningen, v) överföring av information om IAP (förekomster och åtgärder) till det efterföljande underhållet. Resultaten och slutsatserna begränsas av att IAP-förekomsten innan bygget var dåligt dokumenterad, att dokumentationen av genomförda bekämpningsåtgärder var dålig eller obefintlig, att inventeringen av IAP gjordes endast inom arbetsområdena och inte i omgivningarna, och att masshanteringen och det övriga byggarbetet inte kunde följas upp mer än översiktligt. Förslag ges på hur kommande forskningsstudier kan stärkas.</jats:p>